Farväl - och lycka till...!
Idag är en stor och viktig dag. Vi har till och med gråtit en tår. Mina damer och herrar, Joakim Diabetesmannen Mattsson har kommit med i Paradise Hotel och reser snart iväg. Han har packat sina outfits. Han har blekt sina tänder. Han har rakat sig under armarna.
Vi ska sitta i soffan tills december. Vi ska se varje avsnitt i repris på tv6 play. Vi ska sjunga hejaramsor och hålla tummarna. Vi ska hedra ditt minne.
(sätt på den här låten nu: http://www.youtube.com/watch?v=YWkI4zQDzY8)
Frågan är ju vad den här bloggen ska göra tills dess?! Och frågan är om du kommer att minnas oss när Aftonbladets och Expressens häftiga journalister ringer och frågar dig om saker. Men när det blir varma sommardar - kom ihåg oss då, kom ihåg oss då. När vinterisen ligger klar - kom ihåg oss då, kom ihåg oss, då.
Här finns du kvar.
En sista sak vill vi säga, innan någon annan hävdar att det var de som sa det först: Du kommer att bli den nya Cimon, din klädstil kommer att få hans skjortor att blekna i tvätten och krympa och vrida sig. Du kommer att ta över hans plats så att han får sträva efter att bli nya diabetesmannen. Du är det nya, du är it. Och det var vi som sa det först. Och den här bloggen är det sanna beviset för att hemliga journalister har koll, har rätt och vet vad som blir stort: den som tvivlar kan ju bläddra tillbaka och kolla vad det skrivs om i tidigare inlägg...
Slå det, alla reklamfinansierade kulturetablissemang! Ha!
Diabetesmannen på en åker. Det är så vi känner honom, det är så vi minns honom. Farväl! ...och lycka till!
